MNEMOSYNES ARV

Neuronernas dans

Denna installation handlar om minnet. Utan vårt minne är vi förlorade. Vårt subjektiva minne är det som bygger upp vår personlighet. Vårt kollektiva minne är den historia vi alla gemensamt deltar i, men den ändras ständigt och dansar fram och tillbaka med nyckfulla hopp och en sorts medveten amnesi. Vad är sant i vårt minne? Vad är sant i vår historieskrivning?
Ingenting är beständigt. Allting förändras oavbrutet, byts ut och växlar form.
Enligt myten sjunger Mnemosyne för människan så att hon skall minnas sin tid på jorden och inte sjunka ner i Lethes (glömskans) flod och förlora sig själv. Det kan tolkas som en önskan om reinkarnation och själavandring  och kanske förklara Mishimas besatthet av att göra kroppen till ett tempel.
- Skall vi hålla fast vid historien - vårda, reparera -- eller skall vi skapa nytt på nytt?
De gamla Mayaindianerna byggde ett nytt tempel ovanpå det gamla - ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.
Skall man bevara sägner och gamla folksånger och läsa bibeln... eller ständigt byta profilbild på Facebook?
I vattnet - och saltet - finns urminnet. Minnet från jordens och människans begynnelse.